Ett lönekuvert på flera miljoner kronor i ett fintechbolag är sällan ett tecken på att bolaget tjänar pengar. Det är oftast ett tecken på att bolaget har blivit stort nog, och reglerat nog, för att behöva chefer med bankbakgrund. Betalningstillstånd, penningtvättskontroller och kapitalkrav kräver personer som gjort det förut, och de kommer från institutioner där lönenivåerna är satta sedan decennier.
Därför säger en lista över de högst betalda cheferna i svensk fintech ganska lite om var värdet skapas i sektorn just nu. Den mäter mognad, ägarstruktur och hur mycket regulatorisk tyngd ett bolag bär. Samtidigt finns en andra grupp bolag där varje krona går till licenser, korridorer och kod, och där grundarnas ersättning knappt syns i årsredovisningen.
Lönetopparna mäter reglering, inte tillväxt
Fintech är ett samlingsnamn för allt från kortautomater till kreditbolag med banktillstånd. Spridningen i lönenivåer följer ganska förutsägbara linjer. Ett bolag som hanterar kundmedel, ger kredit eller driver ett eget betalningsinstitut måste bemanna funktioner som compliance, riskkontroll och internrevision. Den kompetensen prissätts på samma arbetsmarknad som storbankernas, inte på startupmarknadens.
Ett bolag som säljer mjukvara till banker slipper mycket av det. Där ligger tyngdpunkten i ersättningen ofta i optioner och aktier istället för i månadslön, vilket gör att vd:n kan sticka ut som lågavlönad i en lönesammanställning trots att den ekonomiska exponeringen mot bolaget är betydligt större än en chefslön.
Ägarbilden spelar in på samma sätt. Bolag med private equity-ägare eller institutionella majoritetsägare sätter marknadsmässiga löner för att kunna rekrytera externt. Grundarledda bolag i tillväxtfas håller ofta nere lönerna medvetet, eftersom varje krona i ersättning är en krona mindre i runway.
Fintech-stjärnorna som lyfter miljoner sitter sällan i uppstartsfasen
Det finns ett återkommande missförstånd om att höga chefslöner i fintech speglar hur het sektorn är. Det stämmer dåligt. Fyra faktorer driver ersättningsnivåerna, och tillväxttakt är inte en av dem:
- Regulatorisk status. Betalningsinstitut, kreditmarknadsbolag och banker kräver seniora funktioner som lagen kräver att någon faktiskt ansvarar för.
- Balansräkningens storlek. Ju mer kundmedel och kreditrisk ett bolag hanterar, desto dyrare blir de personer som ska hantera den.
- Ägarnas rekryteringsstrategi. Externa vd:ar från bank eller storbolag kommer med ett lönegolv som grundare inte har.
- Ersättningens sammansättning. Bolag utan attraktiva optionsprogram måste kompensera med kontant lön.
Konsekvensen är att lönelistorna tenderar att fyllas av bolag som passerat sin mest expansiva fas. Uppstickarna som växer snabbast finns längre ner, eller inte med alls.
831 miljarder dollar på väg hem till familjen
En av de segment i fintech där svenska bolag har minst konkurrens hemma är remitteringar, det vill säga pengar som människor skickar hem till familj i ett annat land. Volymerna är svåra att överblicka från ett svenskt perspektiv, men de är enorma. Enligt en sammanställning av branschstatistik från Gitnux uppgick den globala remitteringsmarknaden till 831 miljarder dollar under 2023, med en årlig ökning på 7,8 procent, och förväntas nå 1,2 biljoner dollar till 2030.
Samma statistik visar var tillväxten finns. Wise ökade sina intäkter med 30 procent till 1,3 miljarder dollar under 2023, alltså betydligt snabbare än marknaden som helhet. Överföringar byggda på blockkedjeteknik växte med 45 procent till 10 miljarder dollar, en liten andel av totalen men den snabbast växande delen.
Det som gör segmentet intressant för investerare är kostnadsstrukturen hos de gamla aktörerna. Kontantbaserade nätverk med fysiska agenter i två länder är dyra att driva, och avgifterna hamnar hos avsändaren. En digital aktör som klarar samma korridor utan agentnät kan underprissätta kraftigt och fortfarande ha bättre marginal per transaktion.
Från Vivalla till 25 europeiska länder
Transfer Galaxy är exemplet på hur den logiken ser ut i praktiken. Bolaget grundades 2015 i Vivalla i Örebro av bröderna Yosef och Ali Mohammed tillsammans med Khalid Qassim, med tillstånd från Finansinspektionen för att förmedla betalningar. Affärsidén var att lösa något grundarna kände till på nära håll: hur familjer i svenska förorter skickar pengar till Östafrika utan att förlora en stor del av beloppet på vägen.
Bolaget hämtade in 30 miljoner kronor från Alfvén & Didrikson och Backing Minds för att expandera i Europa. Transaktionsvolymen passerade 100 miljoner kronor under 2024, verksamheten finns i 25 europeiska länder och täcker enligt bolaget mer än halva den afrikanska kontinenten på mottagarsidan.
Den tekniska pitchen handlar om hastighet. Bolaget uppger att en överföring går igenom på tre sekunder, mot omkring tretton sekunder för Western Union. Skillnaden är marginell för den som skickar pengar en gång i månaden. För en plattform som ska hantera miljontals transaktioner säger den däremot något om hur mycket manuellt arbete och hur många mellanhänder som finns kvar i flödet, och därmed om marginalen.
Mobilen ersätter bankkontoret
Det som gör marknaden möjlig är mottagarsidans infrastruktur. Enligt grundaren Yosef Mohamed saknar omkring 2,5 miljarder människor bankkonto, samtidigt som över 800 miljoner afrikaner har mobiltelefon. Nio av tio somalier och fyra av tio kenyaner använder mobilen för att flytta pengar, enligt samma uppgifter. Där bankkontor aldrig byggdes blev telefonen betalningssystemet direkt.
För en svensk fintech innebär det att distributionen redan är på plats i mottagarlandet. Det som behövs är licenser, valutahantering och avtal med lokala mobiloperatörer. Kapitalbehovet ligger i regelefterlevnad och integrationer, inte i fysiska kontor. Det är också förklaringen till att en runda på 30 miljoner kronor kan räcka långt i det här segmentet, medan samma summa knappt räcker till ett kvartals marknadsföring för en konsumentapp i Norden.
Vad en investerare bör göra med en lönelista
Lönesammanställningar är användbara, men inte på det sätt de brukar läsas. En hög vd-lön i ett fintechbolag är en signal om att bolaget bär regulatorisk tyngd och har externa ägare med rekryteringsambitioner. En låg vd-lön i ett bolag med snabbt växande volymer betyder oftast att ersättningen ligger i aktier, och att grundarna fortfarande har kontrollen.
Den mer intressanta frågan är vad lönekostnaden ställs mot. Ett bolag där de tio högst betalda personerna kostar mer än bruttoresultatet har ett strukturproblem oavsett hur imponerande titlarna ser ut. Ett bolag där hela ledningens ersättning motsvarar en bråkdel av transaktionsvolymens marginal har utrymme att rekrytera dyrare när det behövs.
Praktiskt går det att kontrollera på tjugo minuter. Ta årsredovisningen, jämför posten för ledande befattningshavares ersättning med bruttoresultatet och med den externa kapitalinsatsen samma år. Gör samma sak för föregående år. Om lönerna växer snabbare än intäkterna medan bolaget fortfarande går på investerarpengar har du hittat något som ingen lönelista visar.