Sverige valde Naval Groups fregatter framför det billigare spanska alternativet från Navantia. Prisskillnaden landar på ungefär sju miljarder kronor, en merkostnad som regeringen motiverar med leveranssäkerhet, färdig design och möjlighet att dela kostnader med allierade länder. Samtidigt har det som redan kallas det franska tröstdraget tagit form: ett franskt löfte att backa Saabs 55-miljardersaffär med Nato, där radarflygplanet Globaleye är den centrala produkten. Affären är ännu inte signerad, men den strategiska kalkylen bakom valet säger mycket om hur svensk försvarspolitik fungerar just nu.
Navantias lägre pris räckte inte
Spanska Navantia erbjöd fyra fregatter för 33 miljarder kronor. Naval Group landade på ungefär 40 miljarder, alltså runt 10 miljarder per fregatt enligt försvarsminister Pål Jonson. Trots den tydliga prisskillnaden gick det franska alternativet före.
Tre faktorer avgjorde. Den första var att Naval Groups fregattdesign redan finns i produktion för den franska marinen och för Grekland. En design som tillverkas på löpande band innebär att leveranstiderna blir mer förutsägbara jämfört med ett fartyg som fortfarande är på ritbordet eller i tidig produktion. Sveriges marinchef Johan Norlén har enligt uppgifter föredragit det franska alternativet just på grund av den punkten.
Den andra faktorn handlar om kostnadsdelning. Eftersom Frankrike och Grekland redan köper samma fregatt-typ kan Sverige dela utvecklings- och produktionskostnader med dessa länder. Det minskar risken för att projektet skenar i budget, något som är vanligt när ett land ensamt finansierar en ny fartygsdesign.
Den tredje faktorn är svårare att kvantifiera men minst lika tung: säkerhetspolitisk närhet. Frankrike är en kärnvapenmakt och permanent medlem av FN:s säkerhetsråd. Ett stort vapenköp skapar ömsesidiga beroenden som sträcker sig långt bortom själva fartygen. Statsminister Ulf Kristersson diskuterade beslutet direkt med president Emmanuel Macron innan det offentliggjordes.
Svenska delsystem i franska skrov
Att huvudkontraktet gick till Frankrike betyder inte att svensk försvarsindustri stängs ute. Tvärtom planeras en rad svenska system att integreras i de nya fregatterna, och det är den här delen av affären som ger substans åt det franska tröstdraget mot Saab och svensk industri.
Vad Saab levererar
Robotsystem RBS 15, en sjömålsrobot som redan används i den svenska flottan, ska monteras på de franska skroven. Saabs Giraffe 1X-radar ger fregatterna luftbevakning, och vapenstationen Trackfire hanterar närförsvar. Dessutom ingår Torped 47, en lätt torpedo med räckvidd över 20 kilometer och kapacitet att operera på djup som överstiger 300 meter. Torpeden, som tillverkas av Saab Dynamics, levereras även till Finlands flotta för deras nya Pohjanmaa-klass korvetter.
BAE Systems Bofors bidrag
Utöver Saabs system ska 57 mm och 40 mm kanoner från BAE Systems Bofors ingå. Bofors har tillverkat marinartilleri i Karlskoga sedan 1930-talet och 57 mm-kanonen sitter redan på flottans korvetter. Att dessa system följer med in i nästa generation fartyg ger kontinuitet i utbildning, logistik och reservdelsförsörjning.
Summan av delsystemen representerar ett betydande ordervärde för svensk industri, även om exakta siffror ännu inte offentliggjorts. Integreringen skapar också tekniskt beroende mellan den franska plattformen och svenska leverantörer under fregatternas hela livslängd, som typiskt sträcker sig 30 år eller mer.
Leverans planeras från 2030
Regeringen räknar med att den första fregatten levereras 2030 och att en ny fregatt tillkommer varje år därefter. Det innebär att alla fyra fartygen kan vara i tjänst runt 2033 eller 2034. Affären beskrivs som försvarets största militära kontrakt sedan beställningen av 60 Jas Gripen E år 2013.
Kontraktet är inte klart
Försvarsminister Pål Jonson har betonat att inget kontrakt ännu är signerat med Naval Group. ”Inget är klart förrän allt är klart” var hans formulering vid presskonferensen. Förhandlingar om pris, leveransvillkor och svenskt industriinnehåll pågår fortfarande.
En central fråga under förhandlingarna är var underhållet ska utföras. Att sköta tillsyn och reparationer på ett svenskt varv minskar beroendet av franska hamnar i händelse av konflikt. Det ger också arbetstillfällen och kompetensuppbyggnad inom landet, något som erfarenhetsmässigt väger tungt vid stora försvarsinköp.
Allianspolitik översatt till en order
Fregattvalet illustrerar en bredare förskjutning i svensk försvarspolitik. Under decennier byggde Sverige merparten av sin militära materiel själv. Gripen, Visby-korvetterna och stridsvagn 122 tillverkades alla inom landets gränser. Fregattbeslutet bryter delvis med den traditionen: huvudplattformen köps utifrån, medan svenska system integreras som moduler. Det är en modell som liknar hur Norge köpte amerikanska F-35 men behöll NASAMS luftvärn som eget bidrag.
Det franska tröstdraget som backar Saabs 55-miljardersaffär med Nato handlar i grunden om att göra den strategiska kalkylen tvåsidig. Frankrike får en stororder och ett tätare band till en ny Nato-medlem. Sverige får fregatter med bevisad design, en allierad som aktivt stöder Globaleye-försäljningen till Nato, och en försvarsindustri som behåller relevans genom sina delsystem. Hur bra kalkylen verkligen är avgörs av förhandlingarna som återstår och av om leveransplanen håller. Erfarenheten från andra stora europeiska försvarsprojekt ger skäl till både hopp och viss försiktighet.